lisaslilla

Man får aldrig glömma relativiteten. Den är gravt underskattad och ofta bortglömd i vår bortskämda vardag. Det borde den inte vara, för den kan vända den mest nattsvarta situation till bländande ljus. Vad är då relativitet? Enkelt uttryckt är det en jämförelse. Man ställer en sak mot en annan och på så sätt kastar nytt ljus över situationen.

T.ex. I filmen Notting Hill så letar karaktären William (spelad av Hugh Grant) efter sina glasögon då han ska på bio med sin nya förälskelse skådespelaren Anna (spelad av Julia Roberts). Han rusar omkring och river upp allt i hopp om att finna sina glasögon samtidigt som han högt deklarerar att det är en total katastrof om han inte hittar dem. 

Hans rumskamrat Spike (spelad av Rhys Ifans) svarar då helt enkelt: En katastrof värre än svälten i Afrika och översvämningar i Asien?

 

Självklart är det inte en katastrof att inte hitta sina glasögon om man jämför det med svälten i Afrika och översmämningar i Asien. Så den personliga krisen kring fåfängan om att hitta sina glasögon kommer ner från katastrofstadium i Williams huvud till minimal kris och tillslut hittar han också på en annan lösning.

 

Lika bra exempell var jag med om alldeles nyss och blev då påmind om vad min pappa alltid brukar säga: Allting är relativt.

 

Jag: Fan, alltså jag har en superstor inbyggd finne under käkbenet, typ precis under hakan. Så jäkla typiskt att få det precis till helgen...

Anna-Karin: Men du, hellre ha den under hakan där den inte syns än mitt i pannan där alla kan se den och glor på dig vart du än går.

Jag: ...såklart, ja det är sant. Men jobbigt ändå.

Anna-Karin: Lika jobbigt som att ha hela ansiktet fullt med finnar dagligen och behöva medicinering för det?

Jag: ....nej... Jag förstår din poäng. Jag ska sluta klaga, haha, nu mår jag bättre! Tack A-K!

 

 

Ser ni? Använd er av den härliga och underbara relativiteten för tro mig, det kan alltid vara värre.

Anledning 1 och 2 utan inbördes ordning

(Fler kommer tillkomma)

 

Anledning 1: Vaktparaden.

Vackert, ståtligt, specktakel, jubel, precision och kungligt

 

Hej hopp i full galopp!

Vad tiden går snabbt nu hurrni? Alldeles snart är det min födelsedag, den 5 september om ni inte kom ihåg det!

Har laddat ner massa smarriga bakrecept som jag ska prova på och se hur det blir!

Frågan är bara hur tusan alla ska få plats i min lilla lägenhet... Vi blir: Mormor och morfar, mamma och pappa, syrran och Sandra med valp, Sofie och Rudi och Felix, Jenny och Angelica med valp, Kim och jag, Milla och Carro, Jojo och moster Inger.... Det blir alltså 17 personer och 2 valpar!! Minst!

Jisses... Vad har jag gett mig in i??? Haha, det bara måste fungera på något sätt, jag har en ganska stor soffa och fotälj plus fyra stolar. Hehe, bring your own chair party!

 

Idag så har jag och Kim vart ihop i 3 månader. Duktigt va? Haha, att han står ut med mig och mina moodswings är banne mig ett mirakel. Han är så fin min bästa Kim. Om jag är kär? Det är bara förnamnet.

Så efter att mobilen påminnt mig om det faktum att vi hade ett datum att fira (igår kväll larmade den mig om det) så bakade jag snabbt ihop en liten paj som vi delade på. Myspys!

 

Så nu har ni lite koll på läget va?

Hörs och störs.

 

Hej hopp!

Hade en intressant diskussion med Kim igår angående firande av födelsedagar (och andra högtider men framför allt födelsedagar) då han hade glömt bort sin mammas födelsedag i måndags!

HUR KAN DET HÄNDA? Undrade jag stillsamt (skrikandes och med hakan hängades nere vid fotknölarna). Hans svar var att dem inte firar saker i hans familj, det är inte så viktigt med födelsedagar när man är vuxen. Inte heller julafton, påskafton, midsommar eller något annat. Vid det här laget så känner jag mig lätt svimfärdig och nästan lite arg. Hur kan man tycka att det inte är viktigt med firande? Det är roligt, man får träffas och snacka strunt, äta god mat och få uppmärksamhet. Vad finns det att inte gilla?? Men nej, han bara skakade på huvudet som om JAG var den som var tokig (visserligen slet jag mit hår och viftade upprört med armarna lite omväxlat men tokig, nej det håller jag inte med om).

Jag berättade om vår familj, där firande är superiktigt. Vi har t.o.m. koll på varandras namnsdagar och grattar. På julafton så har vi ett fullspäckat schema från 09.00 på morgonen till 24.00 på natten. Födelsedagar planeras minituöst med endast hembakat fika och andra gottigheter, speciellt paketbord ställs fram och man öppnar presenterna framför alla så alla kan se och tackar ordentligt. Man sjunger för varandra och ger födelsedagskramar. Hans versioner på firande (eller total brist på firande) gör mig mållös och är så långt ifrån min värld som det bara går att komma. Helt sjukt... Så jag kommer pracka på honom våra firanden. Han ska svepas in i våran julkänsla och traditioner.Han kommer inte förstå vad som hände, helt plötsligt kommer han också och sippa glögg med oss med en tomteluva på huvudet läsandes rim på julklapparna. Han kommer vakna på födelsedagen exalterad för han vet att jag kommer sjunga och komma med frukost på sängen.

 

Vi måste ha saker att se fram emot annars går vi under i den stressiga världen som vi lever i. Man lever för de små ljusglimtarna av gemenskap, värme och kärlek som hör firandet till. Vänta bara ska ni se, jag ska nog få överhonom på den goda sidan. Vi har ju faktiskt hembakat fika trots allt.

 

Hej hej hej!

Ännu en helg spenderad i fina Uppsala. Det var de sista dagarna innan Kims semester officiellt tog slut. Nu jobbar och sliter han i värmen på bygget igen. Stackaren..

Jag har ju redan uppdaterat er om fredagen och lördagen så jag tänkte fortsätta och berätta om söndagen.

Kim sov som en stock fram till klockan blev 11.30 då jag hoppade på honom, ryckte i honom och var tokig! Jag hade nämligen då vart vaken i 40 minuter och redan gått igenom facebook, Instagram, mejlen och googlat aktiviteter för dagen... Med mina övertalande metoder vaknade han ganska ovilligt. Det bestämdes (okej jag bestämde...) att vi skulle ner på stan och käka brunch på ett hotell. Men när vi kom ner så var brunchen stängd över sommaren. Sååå vi knallade vidare och tog en promenad tvärs genom stadskärnan och käkade på ett ställe vid ån, en gammal marknadsplats som också är restaurang. Supefint att sitta vid vattnet och käka en räkmacka i solen. Jag drömde att vi satt utomlands och var rika och berömda. Behöver jag ens säga att jag var nöjd?

Sen fortsatta vi vidare mot bion där vi köpte biljetter till The lone ranger som skulle börja om 1,5 timmar. Så vad göra under den tiden? Jo vi promenerade genom och runt hela stadsparken, halvvägs upp till slottet och vidare mot stationen. För där vid stationen hade jag läst att det fanns en frozen yoghurt bar (fortfarande blir jag helt drägglig av att tänka på den frozen yoghurten jag käkade i lördags). Vi satt vid ån igen och käkade våra yoghurts innan vi gick till bion. Filmen var helt okej, bra ända tills slutet kom. Då gick det lite roligt löjliga över till rent idiotiskt och barnsligt. Men som sagt 3/4 var bra iaf.

Efter bion var det bara att åka hem och ta en snooze innan vi tittade på serier och myste i sängen. Pizza blev det till middag vid 21-tiden innan läggdags till The 70s show i bakgrunden.

 

Nu sitter jag på jobbet och käkar päron som en del i mitt nya liv som jag och Kim kommit överens om. Både han och jag skulle inte må dåligt av att gå ner i vikt (snarare så måste vi göra det..). Så nu börjar en vit och nyttig månad. Vitt kött/fisk och grönsaker samt soppor är det enda som får intas. Frukt och grönt ska nu vara basen i födan och motionsnivån ska upp ungefär 10 hack!!

Heja oss!

 

Hejsan!

Ni vet ju att jag tror starkt på lagen kring livets jävlighet, eller hur? Alltså, om livet kan jävlas med en så gör den det. Så känner jag starkt idag.... Var på Kims match i söndags i Nyköping. Han spelade 2 stycken matcher på 3 timmar vardera, det var strålande solsken och inte en enda skugga någonstans. Perfekt tänkte jag, här ska solas. Problemet är bara att jag glömde solskyddet hemma. Nåväl, jag solade 2,5 timmar hemma hos mamma och pappa utan att ens bli rosa så det är nog lugnt tänker jag. Var det lugnt? NEJ. Jag brände mig något så satans mycket, såg ut som en tomat på hela högersidan (den sidan solen strålade ifrån) och som en kokt kräfta på vänstra sidan. Hela huden stramade och var öm. När det sedan är en timme kvar på sista matchen går solen i moln. Temperaturen kanske sjönk från 30 till 20 grader. Det är alltså fortfarande varmt trots moln, vind och lite regn. Men jag skakar som en marraccas och hackar tänder. Världens största solfrossa.

När vi kommer hem smörjer jag in mig som en galning och lägger mig under två täcken för att sluta "frysa".

Vaknar på måndagen och det känns som om hela min kropps hud har krympt tre storlekar. Huvudet är som betongfyllt och så fort något nuddar vid mig så skriker jag. Huden har temperatur kring 45 grader...

Tisdagen livet är lite bättre, efter att ha smörjt in mig varje halvtimme under hela måndagen så är huden bara lite öm men tillbaka till normal temperatur. Jag mår ganska bra. Kim föreslår att eftersom det ska vara molnigt hela dagen och med lite chans till regn så kanske vi ska gå på Zoo? Jag tycker det är en underbar idé. Så vi packade in oss i bilen och körde till Eskilstuna där vi gick på Parken Zoo hela dagen. Det var en underbar dag som avslutades med middag och bio på Heron city. Vi såg Känn ingen sorg, som var så himla fin!

Nu vänder livet tänker jag och myser i soffan på kvällen med min fina Kim. Går till jobbet på onsdagen och känner mig mest bara trött trött trött, inte så konstigt med tanke på början på veckan tänker jag. Men det är här lagen om livets jävlighet sätter in. För nu i morse så utvecklades tröttheten och nysningarna från igår till en ordentlig förkylning. Lagom till helgen.

Jag är helt enkelt slutkörd, det har inte vart någon ledighet på nästan tre veckor. Till och med helgerna har vart fyllt med måsten och jobb. Jag behöver en PAUS! Tänkte att den här helgen blir det bara ligga hemma eller på stranden (i skuggan) och tar det luuuugnt. Men nej. Lagen om livets jävlighet. Jag blir förkyld. Kanske blir det också "slut på semesternfest" i Uppsala som gör att förkylningen utvecklas till sjukdom också? Skulle inte vara förvånande.

 

Saknar dem härliga lediga kvällarna och helgerna med goda vänner i friskt (ibland överförfriskat) tillstånd.

Så kram på er där ute och akta er för karma och lagen om livets jävlighet.