lisaslilla

Nu var det slut.
Inget mer som vanligt, fast ni säger så.
Jag förstår, det är inte det som är problemet.
Men det är fortfarande jobbigt.
Asjobbigt. Men jag kommer ta mig igenom det.
Har tre veckor på mig av reflektion nu.
Tycker bara synd om syrran.
Men hon är stor nu, och hon förstår hon med.
Grekland passar bra in nu.

Tre veckors solsken. Syns den 30:e juni gubbar och gummor.

Jaha, nu sitter jag här framför datorn. Två dagar efter studenten. Det känns verkligen superkonstigt. Jag fattar det inte. Studenten är sådant som andra tar, springer ut och möts av släkten... Inte jag. Men nu har jag gjort det! FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR JAG HAR TAGIT STUDENTEEEEEEEN, FYFAN VAD JAG ÄR BRAAAAAA..!
Allt började med snålblåst, regn och champagnefrukost i parken nedanför skolan. Vi stod och halsade champagne och försökte inte låtsas om att det var svinkallt! i sjäng studentsången några gånger, den fick hela tiden ny text av någon anledning... :P Anyway, sedan bar det av till Kaffestugan med Jojo, Felli, Cao, Heyman och Amanda för lite kaffe. Hela tiden släpar vi också på trädet som vi skulle ge till Malin som tack för alla åren. Ett japanskt körsbärsträd. Med trädgårdshandskar. Sedan upp till skolan och signerade mössor i cafeterian. Efter det bar det upp till ett klassrum, där delades banderoller ut, jag blev klassens Almenacka och Amanda klassens Dramaqueen t.ex. Sedan tackade vi Malin med trädet och ett litet tal, sedan Cornelis med en blomsterbukett.
Sedan vart det fotografering. Jag log så att hela ansiktet darrade i sista fotot hehe.. Tillbaka till klassrummet och fick diplom och tillbaka brevet man skrev till sig själv i ettan. Jisses, det var pinsamt att läsa... Fan vad clueless man var då xD Iaf, vi drog sedan till aulan där rektorn höll tal och delade ut hjärtan och stipendier. Jag och Felicia var de enda tjejerna som fick det i år! :D Det var vi fan värda! Sedan uppträdde lärare och elever innan det blev lunch. Lunchen var superfin, massa underbara tal och god mat.
Utspring. Världens sämsta utspring. Vi var väll 10 som undrade om vi hann springa på toa innan vi sprang ut? Jadå det hinner ni fick jag höra. Så vi kutade iväg. Men när vi kutade tillbaka var alla borta. VI kutar ner där vi ska springa ut. Där står natur. Som ska springa ut efter oss. Vår klass har sprungit ut utan oss. Jaha. Vad gör man då? Jo det ska jag tala om. Man kutar ut ändå skrikande för hals till sin familj. Där rådde det total förvirring och jag blev filmad och fotad innan de gav sig iväg och lämnade mig med massa saker runt halsen och en Amanda i handen. Vi gick och åkte flak. Som också var ganska sämst, musiken var ganska kass. Men äntligen en timma in på åkturen kom en Håkan låt, och FAN vad vi röjde då!
Hem för mottagning och presenter. TACK ALLA FÖR ALLTING, NI ÄR UNDERBARA. Sedan iväg till skivan och röjj. Hela kvällen var magisk och underbar. Känns som en dröm alltihop...

Nu ska jag senare iväg till Amanda. Vi ska på Issas mottagning/fest. Ska bli awsome, får träffa Natta igen :D:D:D

Hejsan.
Jag är så jävla förbannad på mig själv. Har gått runt som ett djur i bur. Vaknade med panik i halsen och helt svettig. Sliter upp täcket och vänder på alla kuddar för att hitta min mobil. Den visar att klockan är halv 12. Jag är en timme sen till poängjakten. HELVETE. Jag som faktiskt tillslut var jävligt pumpad inför tävlingarna, hade fixat schysstaste dräkten och allt... Men nej. Jag kan inte ens komma ihåg att mobilen ringt. FUCK.
Så istället stannade jag hemma och läste ut två böcker på två timmar. Lagade lunch och åt den på en halvtimme. Städade mitt rum. Övervåningen. Sopade altanen. Bad till högre makter om bra väder imorgon och grät en skvätt i min adrenalin rush. Men nu mår jag bra. Jag har jobbat av mig all ilska och adrenalin. Nu sitter jag med Cecar Milan och tränar hundar. Jag älskar den karln. Min idol.

Återvänder senare på kvällen om inför The "D" day.

PUSS.

Hejsan alla. Igår var jag och mina tjejer från bokklubben på middag hos vår lärare Josefin som avslutning på hela bokklubben. Självklart var Bea där också, vår biblotikarie, men det bästa var att vi alla var jämlikar under middagen. Man kunde inte utifrån veta vilka som var lärare och vilka som var elever. Vi hade det jättetrevligt, åt god vegetarisk lasagne, diskuterade böckerna ur den här terminens runda och busade med Josefins hund Maggan. Åååhh, ni skulle ha sett hennes lägenhet! Helt ljus, öppen och underbar. En perfekt två på perfekta söder, med en balkong mot innergården och en park just runt hörnet. Precis så som jag alltid drömt om att bo...
Tänk att få ha sin egen liten tvåa med vackra gamla ekgolv, höga lister och ornityrer, vitt tak och fönsterbleck. Många kuddar, en stor soffa och en hund som vilar i ett hörn. Köksskåpen är fyllda med lite udda porslin och vaser. I fönstren finns blommor som har alla slags färger. Så vill jag ha det. Så ska jag få det. Någon dag...

Efter middagen som slutade vid halv 10 så åkte jag, Heyman och Amanda in till Söderkärnan igen och gick på Marie louvreu (stavning?) och tog en drink. Jag vet vad ni tänker, lite varningssignaler att vi gör det på en vardag men hey.. Vi går ut på Torsdag. Vi får göra vad tusan vi vill. Vi tar snart studenten. Vi har inte ens någon skola nu. Anyway, när vi var där på stället så började vi snacka om realtioner och Heyman sa att hon önskade att hon fått se mig kär under de här tre åren. Och det var en stor väckarklocka för mig. Shit. Jag har verkligen inte vart kär, inte ens i närheten av kär på över tre år. Amanda kom med teorin om att jag har en gömd sexualitet eller fetisch, typ att jag i hemlighet tänder på träd. Men det kan jag lova att jag inte har. Jag tänder på killar. Snygga ögon oftast. men jag vet inte... Jag har väll bara svårt för att bli kär. Jag har fokuserat så mycket på mig själv och att bygga upp mitt självförtroende och skapa bra betyg att jag inte haft tid att... Fokusera på killar. Usch, låter så hemskt. Men alltså vad jag menar är att jag inte först nu känt mig redo att helt fullt lita på en annan person och låta mig falla för den eftersom jag innan inte visste var jag själv stod eller hur jag själv var. Jaaa... Typ så... Men tills dess att jag nu skaffar karl har jag alltid mina tjejor och grabbar. Mina allt.

Toodles.