lisaslilla

Hejsan!

Ni vet ju att jag tror starkt på lagen kring livets jävlighet, eller hur? Alltså, om livet kan jävlas med en så gör den det. Så känner jag starkt idag.... Var på Kims match i söndags i Nyköping. Han spelade 2 stycken matcher på 3 timmar vardera, det var strålande solsken och inte en enda skugga någonstans. Perfekt tänkte jag, här ska solas. Problemet är bara att jag glömde solskyddet hemma. Nåväl, jag solade 2,5 timmar hemma hos mamma och pappa utan att ens bli rosa så det är nog lugnt tänker jag. Var det lugnt? NEJ. Jag brände mig något så satans mycket, såg ut som en tomat på hela högersidan (den sidan solen strålade ifrån) och som en kokt kräfta på vänstra sidan. Hela huden stramade och var öm. När det sedan är en timme kvar på sista matchen går solen i moln. Temperaturen kanske sjönk från 30 till 20 grader. Det är alltså fortfarande varmt trots moln, vind och lite regn. Men jag skakar som en marraccas och hackar tänder. Världens största solfrossa.

När vi kommer hem smörjer jag in mig som en galning och lägger mig under två täcken för att sluta "frysa".

Vaknar på måndagen och det känns som om hela min kropps hud har krympt tre storlekar. Huvudet är som betongfyllt och så fort något nuddar vid mig så skriker jag. Huden har temperatur kring 45 grader...

Tisdagen livet är lite bättre, efter att ha smörjt in mig varje halvtimme under hela måndagen så är huden bara lite öm men tillbaka till normal temperatur. Jag mår ganska bra. Kim föreslår att eftersom det ska vara molnigt hela dagen och med lite chans till regn så kanske vi ska gå på Zoo? Jag tycker det är en underbar idé. Så vi packade in oss i bilen och körde till Eskilstuna där vi gick på Parken Zoo hela dagen. Det var en underbar dag som avslutades med middag och bio på Heron city. Vi såg Känn ingen sorg, som var så himla fin!

Nu vänder livet tänker jag och myser i soffan på kvällen med min fina Kim. Går till jobbet på onsdagen och känner mig mest bara trött trött trött, inte så konstigt med tanke på början på veckan tänker jag. Men det är här lagen om livets jävlighet sätter in. För nu i morse så utvecklades tröttheten och nysningarna från igår till en ordentlig förkylning. Lagom till helgen.

Jag är helt enkelt slutkörd, det har inte vart någon ledighet på nästan tre veckor. Till och med helgerna har vart fyllt med måsten och jobb. Jag behöver en PAUS! Tänkte att den här helgen blir det bara ligga hemma eller på stranden (i skuggan) och tar det luuuugnt. Men nej. Lagen om livets jävlighet. Jag blir förkyld. Kanske blir det också "slut på semesternfest" i Uppsala som gör att förkylningen utvecklas till sjukdom också? Skulle inte vara förvånande.

 

Saknar dem härliga lediga kvällarna och helgerna med goda vänner i friskt (ibland överförfriskat) tillstånd.

Så kram på er där ute och akta er för karma och lagen om livets jävlighet.