Förvåningar
1kommentarer
Det här har verkligen vart ett par förvånande dagar.
Jag fick just precis några sms av mitt förflutna. Ni förstår, i ettan på gymnasiet (lite in på tvån också) var jag jättebra kompis med en tjej, Elin F, som hände med ett par bröder som heter Winberg. Den ena killen, Nille, brukade sms:a mig och ringa mig lite randome efter att vi vart och hälsat på dem. Men nu har det (Thank god) vart tyst ett bra tag. Ett år skulle jag gissa på. Men nu kom det. Sms:et. Han ville att jag skulle komma til honom. Jag svarar att jag sitter hemma sjuk och det svar jag får är: "Skit samma jag bryr mig inte bara kom".
He sure knows how to make a girl feel special... Hehe, nej tack Nille.
Jag har en bestämd uppfattning av att man ska låta sitt förflutna vara i just det, det förflutna. Jag har inget intresse av att återuppleva mina försök att vara en "mogen tonåring". Jisses, det var typ min osäkraste tid någonsin. Hade världens största bekräftelsebehov. Så jag tyckte i mitt stilla sinne att jag var supercool som hånglade med en kille på 23, jag 17. USCH. NEJ TACK!
En annan förvånande händelse var att Orren helt plötsligt började prata med mig på msn. Det har vi gjort kanske tre gånger innan och aldrig sedan han flyttade till fjällen. Men nu gjorde vi det och han verkade ha växt upp. Var riktigt trevlig. Jag har alltid sett honom som Amandas kompis. Men nu kanske jag kan inse att han inte hatar mig :) Vore ju trevligt.
Igår fick jag reda på att jag skulle bli ensam nu i helgen. Så jag har vart ensam hemma i princip två veckor i sträck nu. JAG KLÄTTRAR PÅ VÄGGARNA FOLK!!!! Ni hör inte av er tillräckligt. Förutom ni Johanna och Thess. Ni är duktiga. Men mamma är i Prag, pappa på golfresa, Syrran på filmkväll i Strängnäs. Så... Jag är ensam. Tydligen är jag också hormonig också... För pappa sa att "nu åker jag" och då helt plötsligt sprutade det SailerMoon-lika tårar ur mina ögon och snoret rinner värre än någonsin. Pappa blir väldigt generad och kramar om mig. Min bamsefar... Helt sonika slänger han in mig i bilen och kör ner mig till Brunnsäng centrum och in på Elbe. Jag får en 50lapp intryckt i näven och en klapp på ryggen. Så jag stolpar rödnäst och rödögd in och köper mig en Ben&Jerrys. Half Baked. Hem igen.
Men imorgon ska jag och Johanna se på Jamalsmatch. Vi ska ha picknick med baguetter och mozzarella. Jag lääääängtar. Att andas vindpinad luft. Se svettiga grabbar och äta med min underbare vänn.
Livet leker nog ändå.
Min pappa är världens bästa bamsefar.
Jag fick just precis några sms av mitt förflutna. Ni förstår, i ettan på gymnasiet (lite in på tvån också) var jag jättebra kompis med en tjej, Elin F, som hände med ett par bröder som heter Winberg. Den ena killen, Nille, brukade sms:a mig och ringa mig lite randome efter att vi vart och hälsat på dem. Men nu har det (Thank god) vart tyst ett bra tag. Ett år skulle jag gissa på. Men nu kom det. Sms:et. Han ville att jag skulle komma til honom. Jag svarar att jag sitter hemma sjuk och det svar jag får är: "Skit samma jag bryr mig inte bara kom".
He sure knows how to make a girl feel special... Hehe, nej tack Nille.
Jag har en bestämd uppfattning av att man ska låta sitt förflutna vara i just det, det förflutna. Jag har inget intresse av att återuppleva mina försök att vara en "mogen tonåring". Jisses, det var typ min osäkraste tid någonsin. Hade världens största bekräftelsebehov. Så jag tyckte i mitt stilla sinne att jag var supercool som hånglade med en kille på 23, jag 17. USCH. NEJ TACK!
En annan förvånande händelse var att Orren helt plötsligt började prata med mig på msn. Det har vi gjort kanske tre gånger innan och aldrig sedan han flyttade till fjällen. Men nu gjorde vi det och han verkade ha växt upp. Var riktigt trevlig. Jag har alltid sett honom som Amandas kompis. Men nu kanske jag kan inse att han inte hatar mig :) Vore ju trevligt.
Igår fick jag reda på att jag skulle bli ensam nu i helgen. Så jag har vart ensam hemma i princip två veckor i sträck nu. JAG KLÄTTRAR PÅ VÄGGARNA FOLK!!!! Ni hör inte av er tillräckligt. Förutom ni Johanna och Thess. Ni är duktiga. Men mamma är i Prag, pappa på golfresa, Syrran på filmkväll i Strängnäs. Så... Jag är ensam. Tydligen är jag också hormonig också... För pappa sa att "nu åker jag" och då helt plötsligt sprutade det SailerMoon-lika tårar ur mina ögon och snoret rinner värre än någonsin. Pappa blir väldigt generad och kramar om mig. Min bamsefar... Helt sonika slänger han in mig i bilen och kör ner mig till Brunnsäng centrum och in på Elbe. Jag får en 50lapp intryckt i näven och en klapp på ryggen. Så jag stolpar rödnäst och rödögd in och köper mig en Ben&Jerrys. Half Baked. Hem igen.
Men imorgon ska jag och Johanna se på Jamalsmatch. Vi ska ha picknick med baguetter och mozzarella. Jag lääääängtar. Att andas vindpinad luft. Se svettiga grabbar och äta med min underbare vänn.
Livet leker nog ändå.
Min pappa är världens bästa bamsefar.
1 kommentarer
nathalie
08 May 2009 23:10
JAG KOLLADE JÄMT på sailor moon när jag var mindre! :O Åh det komemrjag ihåg, sailormoon min vän.. blablabla :P hahha :P
Kommentera