lisaslilla

Heeeeej.
Våren är här! Alla de olika tecknen är här. Killarna och tjejerna står och röker framför skolan utan jacka. Solen lyser. Jag tappar allt jag håller i handen (nycklar, pennor, böcker etc). Tjejorna och jag har gått runt och skrattat åt ALLT, allt är på något sätt hysteriskt roligt. Som på Naturkunskapen, Simon pratar om reflexer. Amanda säger att hon alltid måste låtsas att benet rycker till för att inte göra doktorn ledsen, det är helt enkelt bara jättesvårt att hitta hennes reflex. Jag kommer då med komentaren; - Ja jag har då fejkat många reflexer i mina dagar...
Varpå vi båda brister ut i asgarv och lyckas inte sluta först Simon ger oss onda ögat.. Awsome..
Annars har dagen hittills vart underbar rent allmänn, vi har skrattat åt Cao's härliga handgester när hon blir känslosam. Det kommer alltid en hyttande näve farande när hon är arg, som idag. På en viss idiot. IDIOT. Som tycker att den mest underbaraste Heyman är, detta är hans ordval, konstig och äcklig, och därför är han arg på henne. IDIOT.
Anyway...

Jag ska nu igentligen skriva om lycka men jag finner ämnet otroligt tråkigt, lustigt nog hehe... Det är verkligen astråkigt med alla biologiska fakta och signalsubstanser hit och dit. Btw, hur irriterande är inte denna moderna utskrivning av lätet "hehe". Ni vet, när man skickar ett sms och får tillbaka: "Jasså, hehe. =P" Slopa utskrivningarna av ljud tack! Okey, jag erkänner mig skyldig till att själv begått detta skriftilga lagbrott men jag har insett följderna nu. Så jag mässar budskapet. SLOPA LJUDEFFEKTERNA! Så, nu nämner jag det inte mer.

Idag ska jag på friskis med min älskade Johanna, det ska bli wunderbart. Jag längtar efter att svettas. Det är sant som dem säger, man blir beroende av endorfiner. Men tyvärr (förlåt Johanna) så är det Gunn idag, jag är lite trött på hennes pass. Det är inte så utmanande och det är bara tre låtar som man känner igen eller tycker om.. Men det är ett lagom måndags pass. Man orkar allt och känner att man orkar komma tillbaka så jag vill nog inte byta ut det.
Bara klaga. Jag älskar att klaga, men hatar folk som klagar. Hör det ihop på något sätt? Eller är det första tecknet på galenskap? Att hata den del man gillar i sig själv? Haha. Oh well... Nu ska vi inte göra en djup psykologisk analys av det här. Det ska jag göra när jag bloggat klart, i och med att jag är i skolan... Och ska plugga... Gissa varför inlägget blir så långt?

Igår var jag på bio med min älskade Thess. Vi såg på Bedtime Stories med Adam Sandler. Den var bra, jag skrattade högt flera gånger, och mer kan man ju inte begära av en komedi. Men det var ett par störande ungdomar som kom sent in i biografen, snackade ashögt medans de gick och satte sig och fortsatte sedan prata högt under hela filmen. Tillslut blir jag så jävla förbannad att jag reser mig upp ger dem onda ögat och väser fram: Nu håller ni kkkkkkkkäfteeeeeeeen!
Varpå den lilla skaran muttrar lite förnärmat och håller sedan käften efter slutkomentaren, fan vilken tokärring. :D Jag är en stolt tokärring ska ni veta snorungar! Jag är stolt förtidspensionär, jag ser på Gokväll, löser melodikrysset och går gärna och lägger mig innan 10 om det inte är något bra program på tv.

Nu får det räcka för nu.
Jag måste plugga....
Puss, haj.