Idag och igår med morgondag.

0kommentarer

Idag ska jag få mina älskade vänner över på middag!
Jag ska bjuda på "Kyckling med citron" till pasta. Hoppas att det går bra, har aldrig gjort det här receptet förut. Men jag vill verkligen bjuda på något som jag har ansträngt mig med. Ska duka riktigt fint också! Känner mig som en äkta hausfrau, men på ett positivt sätt. Jag är ju en organiserare av rang, så en liten middag ska väll inte vara något problem!?
Men jag har vart riktigt lat de senaste dagarna, har inte städat fast jag verkligen borde... Och jag har inte tvättat först idag! Vattnat blommorna hade jag också glömt bort att göra så mamma skällde lite på mig idag (via telefonen i bilen på gotland med Sofia som pratade i luren som ett eko av mammas röst). Jag saknar dem..

Idag har jag ändå hunnit med mycket, jag har åkt med Johanna och hennes mamma och pappa för att handla inför nästa vecka då vi ska bo ensamma i deras hus. Mamman och pappan åker nämligen till fjällen med hundarna och vandrar.. Typ.. Aja, huvudsaken är att vi ska ha supermysigt tillsammans. Blir lite fest på fredagen också för att fira lite!

Igår var jag med min käre bamsefar. Han bjöd ut mig på middag, på Barolos. Jag åt en oxfilépasta med champinioner. MUMS. Vi drack varsin öl och snackade om livet i allmänhet. Det var verkligen supertrevligt och jag kunde äntligen släppa lite av den här spänningen jag har kännt runt honom sedan han flyttade ut. Han kommer höra av sig och ta lite initiativ. Och vi funkar ju fortfarande bra ihop! Det är fortfarande pappa. Efter middagen promenerade vi genom sommarnatten till hans lägenhet och tittade på film, "The international". Den sög. Getballe. Men alltså det var mysigt ändå. Men jag rekomenderar den inte till NÅGON.

Innan jag och pappa möttes upp så hade jag umgåtts med Heyman. Vi gick runt på stan och pushade varandra att slösa pengar, fikade på kondis och käkade glass i Maren. Den kvinnan alltså. Hon har vart som ett ankare för mig i den här stormen. Alla ni vänner har verkligen ställt upp och.. Jag vill bara säga Tack. Det gör att jag vågar hoppas på lite ljusning.

Oj, nu spelas Håkans låt "Nu kan du få mig så lätt". Då kommer studenten upp i huvudet, eller rättare sagt några dagar innan... Jag och Amanda sitter på stationen i Rönninge och väntar på tåget, funderar på vilken låt hon skulle kunna sjunga på studenten och vi börjar båda samtidigt sjunga på den här låten. Med tårar i ögonen lovade vi att alltid hålla kontakten och framför allt under sommaren träffas mer än en gång som det råkade bli förra sommaren... Jag saknar dig Amanda. Vi måste ses någon dag/kväll/morgon/natt. Jag tar en timme om jag bara får det.

Nu måste jag börja med middagen och klä mig själv! :O Tiden flyger förbi. Vi syns!

Ciao Bello.

Kommentera

Publiceras ej