lisaslilla

Hej hej! Den här veckan har vart totalkörig men superskojjsig. Måndagen var det jobb med mina pojkar Oskar och Aron. Vi busade på som vanligt och det var jag, för en gångs skull, som lyckades få till dagens citat:
"...specialerbjudandena finns ju inte med på jämförelsesidor av naturliga själ.." WHAT!? 
Naturliga själ? Haha.. Jaja.. 

Tisdag var det jobb igen, då blev det tävling. Oskar och jag bildade lag och så klart så VANN vi! Min första vinst sedan jag började på Telge. Jag har alltid prats ihop med nykomlingar som nollar, men nu fick vi bilda superlag och vann överlägset. Så nu är man en biobiljett rikare! ;D

Onsdag, detta var min slappardag. Jag och syrran skaffade chips, godis och gjorde en liten filmkväll med mamma och pappa. Vi tittade på Hitta Nemo, som för övrigt är en av de bästa filmerna någonsin! 

Torsdag, här försökte jag vara lite duktig, så jag skrev lite på litteraturuppgiften från skolan och beställde klipptid! Så nästa torsdag så händer det. Då jävlar klipps det av kilon med hår från skallen. 

ÄNTLIGEN fredag! Jag fick tag på Johanna (Felicias storesyrra) och bokade in en intervju till klockan ett. Åkte dit och snackade om allt mellan himmel och jord för att få fram ett så bra personporträtt som möjligt. Nu är det ganska klart och jag ska skicka det till henne för granskning och få opponering imorgon från gruppen. Hon har ju äntligen blivit klar med sin första singel för Samson records och ska skicka ut den med sin pressrelease alldeles snart till radiostationerna! Så i november, håll utkik för Johanna Lodin med Getting Closer .

Lördag, dagens dag så att säga. Skrivit personporträttet. Tittat på V75 och löst melodikrysset på morgonen. Mamma har bakat och lagat allt inför imorgon. Vad det är imorgon? Jo det är min FÖDELSEDAG! Jag, lillskiten, blir 20 år megagammal. Kan man inte tänka sig va? Haha.. Jisses, vad är det med världen? Varför snurrar det så fort? Kan man inte få vara ansvarslös tonåring ett tag till? Nej? Jaja...

Imorgon kommer släkten och några speciella gäster. Hoppas på många presenter! ;)

Det här är Johanna som jag intervjuat:

www.johannamusic.se

Min första uppgift den första skoldagen på den nya terminen var denna:
Gå ut till berget som finns mitt på campusområdet, varje grupp har blivit tilldelade ett sinne (lukt, smak, känsel, syn eller hörsel). Skriv sedan med berättandeform hur berget upplevs utifrån ert sinne.
Min grupp fick smak. Vi skulle alltså gå ut och smaka på berget... Hehe.. Så vi fem stolta och seriösa journalistikstudenter struttade upp på berget och smakade på kottar, barr, bark och en av oss var modig och faktiskt slickade på bergssidan. Sedan slog vi våra kloka huvuden ihop och kom fram till detta:

Recension av Restaurang Bergets lunchmeny.
  Dagens rätt bestod av strävt och torrt berg serverad kall tillsammans med soltorkat barr, smaksatt med syrlig ormbunksrot som förhöjde kottarnas smaklöshet. Vi gav inte mycket för servicen då vi fick samla in maten på våra förfäders vis.

Bara ännu en dag på Södertörns högskola! XD

Jag bara funderar över dem som hade sin allra första dag idag, det första dem får se när de kliver upp från tågen är en grupp på 30 personer som står med näsan ner i mossa, ögonen på barkmönstret, öronen spetsade mot campusområdet och några få som plockar upp diverse skogssaker och smakar på dem, vissa liggandes med tungan mot berget. Vad tänker man då? Hur tror man att dagen kommer bli efter en sådan upplevelse?
Hoppas vi förgyllde någons dag i alla fall, vi hade superkul kan jag lova.

Nu blir det jobb och lite plugg.. PUSS och HEJ.

Jag har sådan fruktansvärd jobbångest just nu. Har precis ringt in och sjukanmält mig idag på grund av att jag nu (klockan 12.18) redan haft tre stycken gråtattacker. JAG. Gråtattacker.
Det är fler gånger som jag gråtit idag än vad jag gjorde hela våren. Jag söker och söker efter nytt jobb men får inget. Nu har mamma gått sin vanliga bulldozer attack mot mig, manglar mig med predikningar om att jag ska springa runt i hela Södertälje och lämna mitt nummer och CV hos olika arbetsplatser. För det var så man gjorde på hennes tid, och såklart, jag fattar också att det är bra att göra sig känd och att det är bra att de får ett ansikte till namnet... Men HALLÅ??!!!

Nää, rent allmänt mår jag bara skit idag. Jag saknar Johanna något fruktansvärt, Therese är bortrest, Heyman är bortrest och Jojo har jag inte fått tag på. Jag känner mig bara så fruktansvärt fast i nåot oföränderligt. Mitt liv står så fruktansvärt still. Jag jobbar, pluggar på samma skit. Ingen (trots att det är 2010 känns detta jobbigt) kille att ringa och krama på.

Okej, skaka av den ångesten lite för att berätta lite om gårdagen. Jag och syrran åkte upp till Nordiska museét och tittade på deras utställningar. Framför allt åkte vi upp för att se mode genom tiderna, 30 år av mode. Awesome, se den!

Sedan tog vi Buss och T-bana till Skärholmen där vi shoppade loss!! Eller... Ja... Sofia i alla fall :P Hon behöver för tusan en helt ny garderob. Vi rensade ut hennes förra veckan och jag skojar inte när jag säger att det ekar där inne! Så med min hjälp fick hon lite nya basplagg in i garderoben. Riktigt snygga också! :)
Själv köpte jag en skinnjacka (äkta polystern ;) ) och ett par leggins med skinndetaljer från Monki.. Nu leter jag efter en röd basker och en röd halsduk, och såklart nya vinterskor! :D

Såååå... Då var vi klara idag. Ha det kul tills nästa gång vänner.
Kram, Lisa.

Hej hej hej!
Nu är jag hemma från min tågluff i Europa. Vi besökte Krakow, Budapest, Prag, Amsterdam och Paris. Superställen allihopa. Men jag orkar faktiskt inte gå igenom allt som hände under resan eller berätta om den. Det ligger för nära för att sammanfatta allt. Måste smälta det hela lite.
Men dagen jag kom hem så var mormor, morfar och Jossan (kussen från malmö) här och käkade middag. Snacka om att det var härligt att komma hem till en mysig familjekväll med god mat och gott sälskap. Visserligen föll ögonlocken igen några gånger framåt slutet på kvällen, men men. Jag höll ut bra!
Hemma nu de här två dagarna har jag bara tagit det lugnt och umgåtts med familjen, rett upp alla slingrande tankar i huvudet. Planerat inför Thailand, åker dit på torsdag. SUPERSPÄNNANDE!

Idag ska Heyman och jag ses och leka lite. Får se vad som händer. Känner för att bara umgås med många och leka av mig lite.
Längtar efter varma sommardagar i Sverige med många vänner, god mat och dricka, dans och sång. Ni vet, filmmoments som blir verklighet. En riktig sommarfest vore underbart, tror jag ska fixa det innan skolan börjar när jag kommer hem från Thailand.

Nåja, nu får det räcka med uppdatering för idag. Kanske återkommer imorgon, då ska jag jobba för första gången på tre veckor. BLÄÄÄH... :P

Sol, sol, du underbara sol!
Äntligen har vi fått riktig sommarvärme hit till Stockholmsområdet. Jag har vart ute hela dagen idag. Åt frukost ute på framsidan med föräldrarna till melodikrysset. Vi klarade hela, såklart.
Sedan gick jag in för att ta på mig bra skor och gick på upptäcksfärd. Var ute i solen och promenerade runt vid vattnet och in i skogsgläntor. Nästa gång ska jag hitta ruinen som ska finnas där nere! Jag spanade bara på hästarna som var ute i hagen idag, de slöade där i hagen och mumsade på gräset. Men tillslut fick det vara nog med upptäckande för en dag, så jag gick hem.
Precis när jag kom hem kom mormor och morfar över med en rabarberpaj som vi alla satt på baksidan och käkade i solskenet. Så underbart mysigt. Så där har jag setat nu i över tre timmar och bara chillat. Supermys.
I kväll ska jag nog hitta på något med Heyman. Den underbara kvinnan.

Så nu ska jag gå och ta en dusch och så hörs vi en annan dag!
Peace out.

Jaha. Mitt liv har vart en enda stor bergochdalbana under det här senaste sex månaderna. Mina vänner har flytt utomlands och jag är kvar här och pluggar. Saknar mina prat-walks med Johanna. Nu har jag ingen att lufta alla tankar med... Men Jojo är tillbaka från Australien och Heyman den gullungen är alltid supermys att umgås med. Vi har vart ute nästa varannan helg nu under ett bra tag, jag har också shoppat en hel massa. Vilket betyder att jag nästan är konstant pank. Men det är okey. :)

Jag jobbar fortfarande på Telge Energi, lika pissigt jobb men perfekta tider och lön. Så jag blir kvar. Men i sommar så är jag ledig hela 6 veckor! Då ska jag på fyra veckors tågluff med Heyman, Jojo och Natta. Sedan ska jag och familjen var två veckor i Thailand, Phuket. Hoppas att alla rödskjortor har demonstrerat färdigt då.. :)

Skolan knallar på, jag har två veckor kvar tills sommarlovet och jag ska bara bli klar med alla rester som jag har. Men det ska jag nog kunna. Det gäller bara att ta sig den tiden. Jag är så sjukt skoltrött nu. Jag KAN inte få mig att ta tag i saker. Men som sagt, bara två veckor kvar så jag får kämpa på.

Vi har ju äntligen fått lite sommarvärme här till oss, så jag går på promenader i min ensamhet och funderar över livet. Jag har verkligen gjort en ansträngning att göra saker jag tycker är roligt. Inte bara saker jag "borde" göra. Att vara lite spontan. Det är svårt när man levt hela sitt liv efter alla andras vilkor, men jag försöker.

Jag har hittat en kille som jag flörtar med, hoppas på att det kanske ska bli något. Men vi har bara träffats en gång än så länge så jag vågar inte hoppas för mycket. Vill inte bli besviken. Men jag har en sådan härlig magkänsla kring honom. Så... Vi får väll låta tiden utvisa vad det kan bli.

Annars bostadsporrar jag mycket under dagarna. Letar hyreslägenheter. Badrum och kök flimrar för ögonen och jag blir i extas över orginalgolv och stora fönsterbleck. Men det går inte med min ekonomi nu att bo själv. Jag har ju ingen fast anställning så det får bli mamma och pappa ett tag till. Ännu en grej att hata skolan för. Men det kommer vara så skönt sen när jag blir klar. Det kommer vara super. Men det är en lång väg kvar...

Sådär, nu har ni alla fått ett livstecken. Sååå.... Jag återkommer väll snart när jag har något mer att berätta.
Peace out.

Sitter här och väntar på att mamma och pappas kompisar ska komma på middag. Dagen har vart helt okey, vårens första riktiga dag kom äntligen till Tälje. Solen har lyst och solen smälter sakta men säkert bort. Jag längtar verkligen till den dagen då jag bara kan dra på  mig en extra tjock tröja och bara springa ut genom dörren, påväg mot uteserveringen. Våren är så nära att man nästan känner varma fläkten i ansiktet.
Dagen började som de flesta lördagar här hemma, med melodikrysset. Jag och mamma satt vid radion och löste det ihop. Supermys.
Sedan drog hon och jag, plus pappa, ned på stan för att se syrran uppträda på stan med dansen. Hon var duktig! Vi tog sen en liten shoppingrunda som var en riktig jäkla plåga för mig, för jag FÅR INTE shoppa något mer nu... Mamma köpte jeans och pappa skor. Jag hittade en jättesöt jeansklänning på sisters och även en jeanskjol. Men det skulle ha blivit 1100kr sammanlagt om jag skulle köpt det. Med 600kr kvar på kontot kändes inte det så bra ;)
Idag är jag bara jättesugen på att släppa lös och gå ut och dansa. Men ingen jag känner bor i närheten och kan spontant komma in hit och leka med mig... Saknar Johanna...

Så... Farmors begravning var i fredags. Jobbigt, jobbigt och jobbigt. Men nu är den delen över. Sorgearbetet får vara över nu. Jag... Jag kan inte gå runt och vara ledsen mer. Det hindrar mig från att vara produktiv och med på vad som händer i mitt liv just nu. Men vi ska till hennes lägenhet imorgon och jag ska välja lite saker som jag vill ha kvar. Ta över helt enkelt.

Nåja. Nu är gästerna här så jag måste kila. Jobb imorgon också. Hatar det. :P
Hör av er om ni vill dansa!

Jag har ofta en strömvåg av inspiration på kvällarna eller nätterna. Precis när jag lagt mig för att sova är det som om vågor av ideér och tankar strömmar in i mitt huvud som musik på en konsert. Blåser dansande runt i min hjärna och får den att svära att leva sundare, bättre, att vara mer ansvarsfull och sluta vara så förbaskat lat.

Mycket har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. Mycket som har fått mig ur balans.

Min farmor har dött.
Jag älskade henne. Respekterade henne som kvinna och överlevare. Hon levde ett tufft liv med många barn och en odugling till man. Hennes val av ord. Hon älskade att dansa och att reta upp sig på saker som är fel här i världen. Jag liknade henne. Vi är båda envisa som synden när det kommer till åsikter. Vi älskar att dansa och är tuffa mentalt. Vi klarar allt. Pappa berättade för henne strax innan hon dog att jag publicerats mycket i LT (Länstidningen) och att jag praktiserat där. Hon sa då att det var ju självklart, jag är ju ett duktigt barn. Redan som liten så skulle jag göra allting själv. Lisa kan, sa jag tydligen hela tiden. Det var min standardfras. Detta var hennes avskedsord till mig. Lisa kan.
Jag älskar henne. Saknar henne. Ser upp tll henne. En av de få männsikor jag ser upp till är borta.
Jag tror inte på efterliv eller reinkarnation. Jag tror på energi och på kraften i ord. Jag tänker ta hennes sista ord och den energin som lämnades kvar i atmosfären från hennes kropp och göra bra saker.
Jag älskar henne.

Mina morföräldrar har firat guldbröllop. De gifte sig unga och har vart ihop sedan dess. Gifte sig när min mamma låg som en kula under mormors bröloppsklänning. Morfar i blåtira från gårdagens hockeymatch. Han spelade i SSL och i fotbollslaget. Sportstjärnan och tränaren som emigrerat från Finland vid åtta års ålder. Mormor som sydde, målade och läste böcker. De blev kära. Gifte sig och fick två barn. De är ihop än. Det är inspirerande och ger mig hopp. Hopp om att äkta kärlek faktiskt finns därute. Vissa lyckas hitta rätt.

Jag har fortsatt att sälja min själ och el genom Telge Energi. Det ger pengar men ger mig en dålig magkänsla. Jag mår dåligt av att åa dit och är stressad när jag kommer hem för att sova. Sitter uppe på nätterna och tittar på tv och läser. Försöker varva ned. Som vanligt när jag är stressad och nu också sorgsen så äter jag. Jag äter mycket och konstant. Rör inte på mig. Resultatet talar tydligt för sig själv. Jag är nu klart över min idealvikt. Det måste bort. Så jag har lovat mig själv att börja träna igen, och att bara äta nyttiga saker. Ingen mer skit. Gärna bara organiskt och ekologiskt. Blev otroligt inspirerad av filmen Taking Woodstock. Såg rätt så nyligen dokumentären också. Vilken fantastisk tid att leva i. Jag vill verkligen på festival i sommar. Läser även Janice Joplins biografi nu, skrevs av hennes syster. Fantastiskt liv hon levde. Tragiskt. Att vara så genialisk och så förstörd på samma gång.

Renlevnad, sörjearbete och skärpning kommer min väg nu. Jag vill ju leva länge och fridfullt. Dags att börja älska mig själv och livet igen. Med början här och nu.
Fridens.

Ett extra utrop till mina vänner utomlands just nu. Saknar er och är mycket avundsjuk.

Idag har jag vart jätteduktig!
Trots att jag spontan-festade-på-krogen med Johanna och Hannis igår så gick jag upp klockan 07.00, klädde på mig, packade träningsväskan och åkte till skolan. Gick i skolan till 12, åkte och tränade i en timme.
Kom hem, tog in posten, bokade bord på Michelangelo i stockholm åt mig och Jossan (som är uppe ifrån Malmö) och duschade en andra gång! Sedan käkade jag lunch och tog fram alla möjliga tågtider...
Nu ska jag fixa iordning mig och börja åka upp! Shoppade lite på rean idag också, efter träningen, som jag ska gå igenom och hitta nått snyggt att ta på mig. Jag var superduktig på stan med, köpta INGA skor, örhängen eller andra smycken, ingen svart klänning, kjol eller tröja! Hur duktig är inte jag??!
Bestämde träff med Jojo imorgon också, dra till Rönninge och hälsa på. Ska bli nice.
Vad mer... Hmm..
Nej det var allt för nu!

HA DET GÖTT.

Liten uppdatering på hur jag mår och är just nu;

Det är ju ett utbrett faktum att allting tar slut någon gång. Ändå blir jag alltid lika förvånad när den sista dagen kommer. Idag är min sista dag på praktiken på Länstidningen. Praktiken började med en nervös ljuskygg student som knappt visste vad en byline var för något. Nu vet jag.

På något sätt blev jag direkt inkastad i gruppen som utgör del 2. Ett härligt gäng med många skratt och gliringar, men också mycket intelligenta och inspirerande samtal. Tänk vad man lär sig bara genom att kasta sig in i något nytt med huvud och armar före. Titta inte innan du hoppar, bara kasta dig ut. Det har gett mig mersmak och en iver att göra om det. Göra lika bra ifrån mig i ett annat område jag inte kan något om.

Det snackas i min tjejgrupp om en tågluff genom Europa i sommar. Jag var ju på båtluff i de grekiska öarna förra sommaren… Men det är en helt annan sak, då bodde vi på hyffsade ställen i ett och samma land, samma område. Den här gången blir det allt mellan Krakow och Paris. På 22 dagar. Snacka om att kasta sig in med huvudet först utan att titta. Jag har inte mycket pengar, nästan inge alls faktiskt. Men jag har planerat att ta mitt körkort i sommar. Ta en intensivkurs. Då tar jag ifrån mina fonder som mormor och morfar sparat åt mig. Kvar har jag räknat ut, blir ungefär 10 000kr. Jag har 5 000 på mitt eget sparkonto. Det blir 15 000 – precis lagom till en tågluff på 22 dagar. Känns mycket lockande…

Till våren kommer en ny termin i skolan. Nu är det Etnologi som gäller för hela slanten. Gå tillbaka till mina beteenderötter lite. Känns också bra. Tryggt och spännande på samma gång. Hoppas att jag inte hamnar i limbo mellan att kunna allt och inte veta något. Ha alla förkunskaper men inte kunna applicera dem på verkligheten. Men det kommer gå bra. Jag kan saker. Om inte annat lär jag mig. För jag hatar att vara dålig på saker. Finns inte i mitt universum.

Imorgon ska jag på basket, träffa Therese och gå på Jojos födelsedagsfest. Söndag ska jag jobba på Telge. Mindre lockande, men helt okey. Det ger pengar. Pengar till en tågluff runt Europa.

Så se upp Krakow, Berlin, Paris, Budapest, San tropé, Prag och Amsterdam! För här kommer jag, med huvudet först och tanken sen.

Jag bor bakom julgranen. Det är sant, mitt rum på min praktik ligger in bakom en gran och på bara en vecka har jag blivit en mästare på att vika kroppen i farten så att jag kommer in helt oskadd och utan att folk känner behovet av att ropa ”timber”! Men så började inte första praktikveckan.
Jag hade en incident där jag lyckades fastna med jackan i en granklyka, hela granen höll på att tippa över och jag grep tag i allt jag kunde greppa. Paniken körde runt i magen som inför backen i en bergochdalbana och svetten störtade fram i ansiktet. Jag lyckades få ett bra grepp om stammen och vinklade tillbaka granen i rät vinkel.
En lång utandning och ett sakta släppande av det krampaktiga greppet.
Jag vänder mig om och hör ett högt rassel följt av två klinkanden mot golvet. Jag slutar snabbt ögonen och hoppas på det bästa när jag sakta vänder mig om igen.
På golvet ligger två små röda kulor och tindrar upp mot mig.
Oskadda. Tack och lov.

Men nu idag, efter att jag lyckats träna in mina ninja-undanmanövrar så åker granen ut. Sorligt men sant.
Det är väll dags antar jag, men det känns som om granen blivit som en kär vän till mig på bara en vecka.
Jag har ju blivit ”hon som sitter bakom granen”. Har jag skrivkramp kan jag bara sitta och titta på den fina glittrande granen.
Men nu är det över. Nu ska den bort.
Hoppas den har uppskattat sällskapet lika mycket som jag gjort.

Ett nytt smeknamn kommer nu behövas, vad ska jag nu nämnas som? Praktikanten nummer två? Eller hon innan trappan? Det känns inte lika bra.
Nåja, allt tar ju slut så småningom. Min praktik har bara en vecka kvar och jag bävar inför slutet.
Inte bara för att jag ska ha skrivit en sex till åtta sidor lång rapport (som jag inte ens börjat på), men också för att jag verkligen har trivts här ute i verkligheten.
Bibliotekets mörka vrår och föreläsningssalarnas kalla stolar lockar inte lika mycket längre.
Jag som trodde jag skulle längta tillbaka till skolan hela praktikperioden.

Men nu är granen snart är borta. Hon som satt bakom granen slutar snart sin praktik.
Plugget och mitt vanliga smeknamn är på väg tillbaka in till min verklighet. Kulla-Lisa är snart tillbaka i allas munnar. Men jag kommer krampaktigt hålla kvar i min gran.
Bara lite till tänker jag njuta av det förgängliga.
För allt tar ju slut, så det gäller att njuta så länge det varar.

Folk får ofta en ganska fel uppfattning om hur jag är som person när de ser mig för första gången. De tror att jag är lite butter och grinig av mig. Distanserad som det heter på fint språk.
Jag har nämligen, när jag sitter och funderar, ett mycket koncentrerat och tjurigt uttryck i ansiktet. Tankerynkorna framträder mellan ögonbrynen och mungiporna pekar nedåt.
Några vänner påpekade detta för mig när jag fortfarande tävlade i hästhoppning, de påstod att folk höll sig undan mig på framhoppningen för att jag såg så arg ut. När jag bara var koncentrerad.

Efter att jag fått denna insikt så försökte jag gå runt och se glad ut mest hela tiden.
Vilket skapade en massa problem. Min bästa vän i gymnasiet berättade att första dagen vi sågs på uppropet så tyckte hon att jag såg ut som världens största tönt som satt och smålog hela tiden åt ingenting.
Men tack och lov ändrade hon åsikt under resten av åren. Kanske för att jag ganska snabbt gav upp mina försök att vara glad i ansiktet hela tiden. Det var tröttsamt och obekvämt.
Jag har helt enkelt ett buttert utseende, och det är okej.

Som person är jag väldigt bestämd och har starka åsikter.
Men jag tycker om att iaktta andra och lyssna på deras kommentarer och samtal innan jag ger mig in i hetluften. Detta kanske kan för utomstående se ut som att jag är blyg eller lite osocial. Fel, fel, fel. 
Blyg är jag inte, försiktig när det gäller nya människor ja, men min åsikt säger jag alltid och inte flackar jag med blicken när det blir lite jobbigt.

Allt detta tillsammans skapar kanske en lite förvirrande personlighet och utstrålning.
Men den lyckas alltid dra till sig de gamla tanterna på bussen eller tåget. Nästan 100 procent av de söta små tanterna väljer att sitta bredvid mig och börja kvittra om den nya stödstrumpan.
Eller varför inte den söta, lite lätt förvirrade gamla gubben med målade fingernaglar och pälskappa som åker min buss varje morgon. På något sätt har han pekat ut mig som resekamrat för nog sjuttsingen sätter han sig bredvid mig om han ser mig.
Men jag klagar inte, jag får underbara små vardagsberättelser helt gratis varje gång jag åker buss eller tåg själv.

Så nästa gång ni ser mig sittandes med en butter min, stirrandes ut genom fönstret på bussen eller tåget, gör som tanterna och gubbarna och ge mig en chans.
Jag lovar att även jag har lite historier att berätta.

Att studera är inte enkelt nu för tiden, mycket press och krav läggs på oss ungdomar. Efter en hösttermin som i folkmun kallas utgallringsterminen så har jag överlevt. Men bara knappt. På vägen lämnade jag lite nervsammanbrott och utryckta hårtussar. Kanske även mitt förstånd.
Det var dags för en paus och jullovet nalkade. Jag bestämde mig för att åka till Berlin med mitt tjejgäng från gymnasiet. Fem dagar med festande och ätande, snökaos på Skavsta som gjorde att vi fick en extra dag och julklappsstress när vi kom hem. Äntligen kom julafton och julefriden sjönk in i min själ som lugnande balsam. Jag började gymma för att få bort alla stresskilon jag ätit upp under hösten och såg fram emot en vårtermin som det viskades löften om, nu blir det lugnare.
Det var då det slog mig. Praktiken. Vi skulle i två veckor slängas ut i verkligheten på en riktigt lokaltidning och göra riktiga tidningsartiklar. Inte fejkade med röda markeringar från trötta lärare. Ut ur bibliotekets mörker med de solskygga journaliststudenterna. Så nu sitter jag här på min lokaltidnings redaktion och försöker förstå vad som har hänt. För på något sätt känner jag mig så hemma här, blev välkmomnad in i gemenskapen direkt. Två små artiklar med mitt namn under har redan kommit in i tidningen. Nu idag ska jag även få göra ett helt person porträtt och två enkäter.
Jag tror att jag kommit till Nirvana. Men som vanligt i mitt Nirvana finns den lätta gnagande känslan i mitt solarplexus. Den som aldrig riktigt tystnar med sitt viskande om att jag verkligen inte ska tro att jag är något, fortfarande kan allting gå fel, du kan ju faktiskt inte det här på riktigt. Du bara låtsas och de har inte märkt det än.

Men vet ni vad? Med en vecka kvar på min praktik känns livet så pass bra att jag ignorerar den rösten. Jag har vart duktig och kommer fortsätta göra bra ifrån mig som glad amatör. För vem förväntar sig stordåd av en ljusskygg journaliststudent som knappt gått en termin på högskolan?
Jag till och med struntar i att tre av mina vardagar jobbar jag 12 timmar och de andra två tränar jag. Helgen går åt till att skriva uppsats och försöka bete mig som en normal människa runt mina vänner.
Men de är redan misstänksamma. De har märkt förändringen. De sträckta axlarna. Det lilla leendet som inte riktigt går att trycka ner. Men den största ledtråden, hon tackar nej till fika!
Det betyder bara en sak enligt mina vänner. Jag är lycklig och har fullt upp.
Livet är äntligen i rörelse igen för Lisa. Inget stilla sittande med näsan i böckerna och händerna fläckiga av bläck, inget mer ”Nej jag hinner inte träffas, jag måste skriva tre analyser tills imorgon.”

Livet som arbetande och fokuserad kvinna verkar passa mig. Vem trodde det?

http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=nemi&count=0&date=20091025

http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=nemi&count=0&date=20091016

http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=nemi&count=0&date=20091211

http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=nemi&count=0&date=20091206

LOVELY!

Hejsan alla. Galna veckor har passerat och mycket har hänt.
Jag har vart på födelsedagsfest utan att knappt ha hälsat på födelsedagsbarnet, vi var på The Strip och dansade. Vi = Jag, Johanna, Ellika och Hevvin. Även en Max med vän var med. Maxie var en lifesaver på klubben, han blockerade påträngande grabbar och stöttade Johanna. Orosmoment fanns det gott om på klubben, ett gammalt ligg till mig och expojkvän med ny flickvän till Johanna. Men vi lyckades hålla oss borta från konflikter den kvällen.
Vi hade superkul och dansade tills fötterna sa stopp!
Annars har jag pluggat som en glaning och jobbat tills jag får lust att ta död på mig själv. Jag är så totalt fylld med självhat efter ett pass av kvittrande i telefon i fyra timmar. Jag är som ni vet ingen kvittrande person... :P

Efter tentan nu senast drog mitt tjejgäng från skolan och jag ut och käkade på Söder. Vi åt på en supernice grekisk restaurang och åt så mätta att vi var tvugna att jäsa i en halvtimme innan vi kunde resa oss och möta de andra i klassen, på Hellströms vi stationen. Men där stannade vi inte länge, alldeles för många fjortisar. Vi stack vidare till gamla stan och en irländsk pub. Där fanns det många söta britter och livemusik. Bra öl och bra samtal ledde till att jag för första gången i mitt liv raggade upp en karl. Betoning på karl. Han var nära 30strecket men såg fruktansvärt bra ut och hade charmig sydengelsk dialekt. Mums... Men vi stack därifrån snabbt därefter så vi hann inte snacka så länge :)

Dagen efter träffade jag min UNDERBARA Kusin från Malmö, vi gick ut på CP´s och snackade en massa strunt och hällde i oss diverse olika alkoholdrycker. Jag blev ganska på pickalurven, träffade åter på samma gamla ligg som på The Strip veckan innan (Förföljelse paranojan startade..) och vi gick därifrån vid 12. Helt underbar kväll som ska göras om. Jag ska försöka åka ner dit till våren någon gång!

Annars ska jag bara plugga gärnet nu sista veckan inför BERLIN!!! Även jobba satan för att komma ikapp dagarna jag missar. Men det är det värt.

Jag vill bara passa på att tacka alla mina vänner innan jag avslutar, TACK för att ni håller kvar kontakten med mig fast att jag aldrig har tid... Jag älskar er verkligen även fast det kanske inte känns så just nu. Tro mig, till våren kommer ni få se så mycket av mig att ni tröttnar! ;)

PUSS och KRAM,
Lisa.

Hejsan alla ihärdiga.
Jag vet jag vet, uppdateringen har vart megadålig. Men jag har till mitt försvar vart megauptagen med sjukdom (Halsont som visade sig vara bihåleinflammation), nytt jobb som hatad telefonförsäljare, skrivit artiklar och pluggat till tentor. Sen har det vart utekvällar och tillfälliga förbindelser, med vänner då menar jag. Mig bokar man in i minuter nu för tiden. Det är inte dagar man frågar efter, det är klockslag.
"Lisa, är du ledig fredagen den 13:e mellan 12 och 12.17?"
"Njaae, det kan bli jävligt körigt. Men okey jag skippar att käka lunch."

Just det, jag har lyckats gå ner lite tills julens möshande (uttalas mööh-sch-ande) av mat. Att vara sjuk har sina fördelar. Men även nackdelar, jag höll på att svimma på vägen hem från affären, ni kanske inte vet det men det är en riktigt lång backe upp till oss. Hela vägen ner till affären, nerförsbacke. Hela vägen hem, uppförsbacke. Nåja. Med feber och 89 i sänka så funkade inte kroppen som den skulle.

Jobbet dårå, som jag vet många frågar om. Det går bra, jag har vart där en vecka och lyckas ganska okey med att nå målen. Vill ni veta mitt manus?
"Hej, mitt namn är Lisa och jag ringer från Telge Energi. Ni är ju kund hos oss idag, och just därför får du nu chansen att sänka dina elkostnader en del på ett väldigt lätt sätt. Låter det bra? Jo då går det till såhär,..." Mer tänker jag inte skriva. Får fan kramp i handen. Jaja, chefen funkar som en människa och inte en babian. De som jäbbar där är roliga och trevliga. Det är OK.

Tentorna rullar på, har en om en vecka. Därför meddelar jag härmed att nästa vecka blir KÖRIG! Men nu i helgen ska jag bara ta det lugnt och ni vet... Plugga lite. Jobba på söndag.

Så nu håller ni er ett tag till! Vill ni veta mer om mitt liv, checka in Johannas blogg; www.fruitloops.blogg.se eller kolla in min Facebook.









Peace out.



(Saknar mina bondlurkar lite...)

Hej allihopa.
Long time no see, jag vet, men jag har vart superupptagen som alltid!
Jag tar det hela baklänges så försök hänga med i den värld som kallas student/jobb/vän/party-tjejens liv. Idag har jag jobbat mellan 1 och 5, lyckades komma en timme förtidigt vilket skapade stor ångest då jag bara sovit 5,5h på natten.. Anledningen var gårdagens svirande! Jag, Johanna och Ellika var ute i Södertälje och gjorde världen osäker. Vi började på Hamnmagasinet och slutade på nya The Strip. Vilket häftigt ställe det var btw, dit ska jag gå fler gånger. Mycket söta pojkar. Men i alla fall, vi dansade som tokar och mötte härligt folk och mindre härligt folk. Tack och lov var Johannas Max där och räddade mig från pinsamma situationer på dansgolvet. (Blodiglar ni vet?)

Fredagen var grejt, jag lodade omkring hemma innan jag stack till Johanna. Vi gick på promenad med hundarna och snackade en massa skit som vanligt. Perfekt avkoppling.

Så det var min helg, bilder kommer hos Fruitloops.blogg.se

Lovar att uppdatera bättre i framtiden! Nu är det Bridget Jones som gäller.
Ciao Bitches.

Helgen var rulig. Riktigt ruuuulig! Jag socialiserade, sjöng, gjorde miner till kameran, rökte Camel för första gången, gick i högklackat och blev serenerad av min taxichaffis som körde hem mig från Maxens efterfest vid 3 på morgonen. Han sjöng många snapsvisor för mig men det var en som fastnade i huvudet på mig:

"Stolen den har fyra ben, människan bara två,
Kuken den har inga, men den står ändå"

Nu kan du ju tro att jag blev väldigt generad, obekväm och lite rädd av att sitta ensam i taxin med den här snubben? Men nej, det var den mest ofarliga smålänningen jag träffat! Han pratade med den bredaste dialekten och drog skämt hela tiden, och när vi kom fram till mig så sa han att han var orolig för mig. Han ville att jag skulle ringa någon att möta mig så jag inte gick ut i mörkret själv. Supersöt.

Bilder från Ginas "going away-party" finns hos http://fruitloops.blogg.se

Tyvärr så missade jag JMS ölkväll på torsdagen eftersom jag hade omtenta på fredagen klockan 9 på morgonen. Snacka om att jag ångrar mig att jag inte gick dit!! Hela, jag upprepar HELA Skarsgård familjen var på det stället klassen var! Jag menar... DUDE...

Nåja, nu ska jag låta huvudet sjunka tillbaka in i pluggböckerna. Bastu- och filmkväll hos Johanna på söndag. Annars helt ledig resten av helgen! Hör av er ;)

Jaha mina vänner. Det har vart ett par sjukt jobbiga veckor...
För att ni inte ska bli för förvirrade lägger jag upp allt i punktform:

*Hade min första tenta
*Flyttade in i lägenhet
*Insåg att det inte finns micro och ugnen funkar typ inte
*Blev koffeinmissbrukare pga för mycket plugg/för lite sömn
*Fick IG på första tentan samtidigt som jag pluggade inför nästa
*Lyckades få ett nervsammanbrott och flyttade hem igen
*Skrev min andra tenta
*Satt bredvid en transa på 70bast på bussen
*Gjorde ett grupparbete som fick mig att gå in i väggen
*Pluggar dagen innan omtentan för första gången
*Skrev tentan på mindre än två timmar
*Belönade mig själv med en shoppingrunda

Imorgon är det över, då har jag ingen tenta först om 4 veckor och jag har bara en komunresearch-för-artikelserie-uppgift kvar. Vet ni vad som kommer sen? BERLIN!!!
Och framför allt kommer JOJO tillbaka, saknar den kvinnan som galen. Det ska bli så underbart att strosa runt på julmarknader och röja järnet på nätterna med mina kvinnor. <3

Imorgon är det födelsedagsfika hos morfar och mormor och fest i vagnhärad.
På söndag ska jag äta middag hos mormor och morfar & städa hela huset.

Jag tror livet börjar ljusna snart. Men jag saknar mina vänner. Har inte träffat dem på år och dar...