Uppvaknandet.
2kommentarer
Jag har ofta en strömvåg av inspiration på kvällarna eller nätterna. Precis när jag lagt mig för att sova är det som om vågor av ideér och tankar strömmar in i mitt huvud som musik på en konsert. Blåser dansande runt i min hjärna och får den att svära att leva sundare, bättre, att vara mer ansvarsfull och sluta vara så förbaskat lat.
Mycket har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. Mycket som har fått mig ur balans.
Min farmor har dött.
Jag älskade henne. Respekterade henne som kvinna och överlevare. Hon levde ett tufft liv med många barn och en odugling till man. Hennes val av ord. Hon älskade att dansa och att reta upp sig på saker som är fel här i världen. Jag liknade henne. Vi är båda envisa som synden när det kommer till åsikter. Vi älskar att dansa och är tuffa mentalt. Vi klarar allt. Pappa berättade för henne strax innan hon dog att jag publicerats mycket i LT (Länstidningen) och att jag praktiserat där. Hon sa då att det var ju självklart, jag är ju ett duktigt barn. Redan som liten så skulle jag göra allting själv. Lisa kan, sa jag tydligen hela tiden. Det var min standardfras. Detta var hennes avskedsord till mig. Lisa kan.
Jag älskar henne. Saknar henne. Ser upp tll henne. En av de få männsikor jag ser upp till är borta.
Jag tror inte på efterliv eller reinkarnation. Jag tror på energi och på kraften i ord. Jag tänker ta hennes sista ord och den energin som lämnades kvar i atmosfären från hennes kropp och göra bra saker.
Jag älskar henne.
Mina morföräldrar har firat guldbröllop. De gifte sig unga och har vart ihop sedan dess. Gifte sig när min mamma låg som en kula under mormors bröloppsklänning. Morfar i blåtira från gårdagens hockeymatch. Han spelade i SSL och i fotbollslaget. Sportstjärnan och tränaren som emigrerat från Finland vid åtta års ålder. Mormor som sydde, målade och läste böcker. De blev kära. Gifte sig och fick två barn. De är ihop än. Det är inspirerande och ger mig hopp. Hopp om att äkta kärlek faktiskt finns därute. Vissa lyckas hitta rätt.
Jag har fortsatt att sälja min själ och el genom Telge Energi. Det ger pengar men ger mig en dålig magkänsla. Jag mår dåligt av att åa dit och är stressad när jag kommer hem för att sova. Sitter uppe på nätterna och tittar på tv och läser. Försöker varva ned. Som vanligt när jag är stressad och nu också sorgsen så äter jag. Jag äter mycket och konstant. Rör inte på mig. Resultatet talar tydligt för sig själv. Jag är nu klart över min idealvikt. Det måste bort. Så jag har lovat mig själv att börja träna igen, och att bara äta nyttiga saker. Ingen mer skit. Gärna bara organiskt och ekologiskt. Blev otroligt inspirerad av filmen Taking Woodstock. Såg rätt så nyligen dokumentären också. Vilken fantastisk tid att leva i. Jag vill verkligen på festival i sommar. Läser även Janice Joplins biografi nu, skrevs av hennes syster. Fantastiskt liv hon levde. Tragiskt. Att vara så genialisk och så förstörd på samma gång.
Renlevnad, sörjearbete och skärpning kommer min väg nu. Jag vill ju leva länge och fridfullt. Dags att börja älska mig själv och livet igen. Med början här och nu.
Fridens.
Ett extra utrop till mina vänner utomlands just nu. Saknar er och är mycket avundsjuk.
Mycket har hänt i mitt liv sedan jag skrev sist. Mycket som har fått mig ur balans.
Min farmor har dött.
Jag älskade henne. Respekterade henne som kvinna och överlevare. Hon levde ett tufft liv med många barn och en odugling till man. Hennes val av ord. Hon älskade att dansa och att reta upp sig på saker som är fel här i världen. Jag liknade henne. Vi är båda envisa som synden när det kommer till åsikter. Vi älskar att dansa och är tuffa mentalt. Vi klarar allt. Pappa berättade för henne strax innan hon dog att jag publicerats mycket i LT (Länstidningen) och att jag praktiserat där. Hon sa då att det var ju självklart, jag är ju ett duktigt barn. Redan som liten så skulle jag göra allting själv. Lisa kan, sa jag tydligen hela tiden. Det var min standardfras. Detta var hennes avskedsord till mig. Lisa kan.
Jag älskar henne. Saknar henne. Ser upp tll henne. En av de få männsikor jag ser upp till är borta.
Jag tror inte på efterliv eller reinkarnation. Jag tror på energi och på kraften i ord. Jag tänker ta hennes sista ord och den energin som lämnades kvar i atmosfären från hennes kropp och göra bra saker.
Jag älskar henne.
Mina morföräldrar har firat guldbröllop. De gifte sig unga och har vart ihop sedan dess. Gifte sig när min mamma låg som en kula under mormors bröloppsklänning. Morfar i blåtira från gårdagens hockeymatch. Han spelade i SSL och i fotbollslaget. Sportstjärnan och tränaren som emigrerat från Finland vid åtta års ålder. Mormor som sydde, målade och läste böcker. De blev kära. Gifte sig och fick två barn. De är ihop än. Det är inspirerande och ger mig hopp. Hopp om att äkta kärlek faktiskt finns därute. Vissa lyckas hitta rätt.
Jag har fortsatt att sälja min själ och el genom Telge Energi. Det ger pengar men ger mig en dålig magkänsla. Jag mår dåligt av att åa dit och är stressad när jag kommer hem för att sova. Sitter uppe på nätterna och tittar på tv och läser. Försöker varva ned. Som vanligt när jag är stressad och nu också sorgsen så äter jag. Jag äter mycket och konstant. Rör inte på mig. Resultatet talar tydligt för sig själv. Jag är nu klart över min idealvikt. Det måste bort. Så jag har lovat mig själv att börja träna igen, och att bara äta nyttiga saker. Ingen mer skit. Gärna bara organiskt och ekologiskt. Blev otroligt inspirerad av filmen Taking Woodstock. Såg rätt så nyligen dokumentären också. Vilken fantastisk tid att leva i. Jag vill verkligen på festival i sommar. Läser även Janice Joplins biografi nu, skrevs av hennes syster. Fantastiskt liv hon levde. Tragiskt. Att vara så genialisk och så förstörd på samma gång.
Renlevnad, sörjearbete och skärpning kommer min väg nu. Jag vill ju leva länge och fridfullt. Dags att börja älska mig själv och livet igen. Med början här och nu.
Fridens.
Ett extra utrop till mina vänner utomlands just nu. Saknar er och är mycket avundsjuk.
2 kommentarer
Jossan
06 Mar 2010 19:07
Älskar dig gumman! Glöm Aldrig det!
Johanna
08 Mar 2010 11:58
Aw, baby!! Miss you too! I was watching all the pictures from sweden today and you're in like half of them. Miss you and Max alot. Wish both of you were here, you guys would LOVE it.
Got a phone number now, so you can send me a text sometimes. ph; 0438063390 I'm planning to call home today, so if no one elese pick up, I'll just call you darling! Love and miss you alot baby!! Remember that I want you to be my happy-go-luck-Lisa when I get home to.
Hugs and kisses.
Kommentera