Det här har vart en dag av reflektion. Över mitt liv och vem jag är och hur mina vänner påverkar mig, och sig själva. Jag har vart hemma idag av ren lathet och hade därför ganska mycket tid på mig att tänka. Jag har förändrats så otroligt mycket under mina år på gymnasiumet. Jag tror inte att de människor jag umgicks med i över 9 år i skolan innan skulle känna igen mig i vem jag är idag. Jag är inte över-försiktig eller superblyg längre. Jag kan stå på mg och lägga ut mina åsikter på bordet. Har lärt mig att stå upp för mig själv och inte ta någon skit. Är inte längre rädd för auktoriteter. Jag ÄR en auktoritet, någon att se upp till. Men jag har kämpat för den positionen och står fortfarande inte med stadiga fötter. Det gäller att varje dag påminna min bräckliga självkänsla att jag inte längre behöver upprätthålla ett ideal som min omgivning passat in mig i. Det är så jävla skönt att upptäcka att man kan vara sig själv. Så fort jag börjar låtsas eller fejka så märker mina vänner det. Dem håller mig på en stadig kurs mot ett bra självförtroende. Jag har lärt mig att jag gillar konflikter och akuta situationer, för att jag kan lösa dem och styra dem. Är den som står stadigt när det blåser hårt och den som kan litas på när det inte finns någon annan. Låter det arrogant? Det är inte meningen att vara det, jag är bara stolt över dem som har lyckats med att hjälpa mig bygga upp den jag är idag. Tänker ibland tillbaka till den där rädda "töntiga nittiotals-tjejen" som Amanda skulle säga. "Lite väl osäker kanske" skulle Jojo diplomatiskt säga. Jag älskar dem båda för att våga vara ärliga på sitt sätt. Skulle inte vilja leva utan dem, dem gör mig gott och jag hoppas att jag hjälper dem på något sätt.
Mitt nyfunna självförtroende hjälper mig och själper mig. Nu är det lättare att döma folk har jag märkt, vill gärna lägga in dem i fack. Precis det som jag själv hatade, och fortfarande gör. Men det är något som jag jobbar med. Men när mina vänner skapar dåliga situationer för sig själva så är jag inte tyst med det. Jag klarar inte av att se dem förstöra för sig sälva... Så jag hoppas att den nu DUMMA DUMMA DUMMA flickan tar sig i kragen och inser att han är en dålig man. Han är en så kallad ärlig skitstövel och det är därför han och jag är kompisar, vi är ärliga med vilka vi är. Men hon förstår inte att det är ett spel han spelar, att han inte kommer bry sig. Hon är inte ute efter en rolig stund som han är. Missförstå mig rätt nu, han är ingen dålig människa, han är ärlig och har en ortolig humor och charm. Han är varm och har integritet. Men hon är svag och osäker, underbar mjuk och varm person. Men ömtålig. Han kommer leka med henne tills han tappar intresset och går vidare. Det gör inte hon, och det är det hon inte inser. Så det är henne jag är irriterad på... Men, det är inte min plats att döma eller komma med råd. Jag känner inte dem båda tillräckligt väl för det. Jag hoppas att dem båda inser misstaget i tid bara. Det är allt jag tänker säga.
Imorgon är det Kulturnatten i tälje och Amanda min gullunge kommer hit. Vi ska supa, förhoppningsvis med Jojo och Carro också. Men det ska även bli lite gluttandes på band :D Hoppas att min hopplösa dröm är där. Han är så sexig... Ser ni? Jag är åtminstonde ärlig med att det är hopplöst läge, och INSETT att det inte skulle funka. Drömma går alltid, det är när man förväntar sig att dem ska slå in som man får trubbel.
Ha det! Puss från Lisa, den cyniska jäveln.
Mitt nyfunna självförtroende hjälper mig och själper mig. Nu är det lättare att döma folk har jag märkt, vill gärna lägga in dem i fack. Precis det som jag själv hatade, och fortfarande gör. Men det är något som jag jobbar med. Men när mina vänner skapar dåliga situationer för sig själva så är jag inte tyst med det. Jag klarar inte av att se dem förstöra för sig sälva... Så jag hoppas att den nu DUMMA DUMMA DUMMA flickan tar sig i kragen och inser att han är en dålig man. Han är en så kallad ärlig skitstövel och det är därför han och jag är kompisar, vi är ärliga med vilka vi är. Men hon förstår inte att det är ett spel han spelar, att han inte kommer bry sig. Hon är inte ute efter en rolig stund som han är. Missförstå mig rätt nu, han är ingen dålig människa, han är ärlig och har en ortolig humor och charm. Han är varm och har integritet. Men hon är svag och osäker, underbar mjuk och varm person. Men ömtålig. Han kommer leka med henne tills han tappar intresset och går vidare. Det gör inte hon, och det är det hon inte inser. Så det är henne jag är irriterad på... Men, det är inte min plats att döma eller komma med råd. Jag känner inte dem båda tillräckligt väl för det. Jag hoppas att dem båda inser misstaget i tid bara. Det är allt jag tänker säga.
Imorgon är det Kulturnatten i tälje och Amanda min gullunge kommer hit. Vi ska supa, förhoppningsvis med Jojo och Carro också. Men det ska även bli lite gluttandes på band :D Hoppas att min hopplösa dröm är där. Han är så sexig... Ser ni? Jag är åtminstonde ärlig med att det är hopplöst läge, och INSETT att det inte skulle funka. Drömma går alltid, det är när man förväntar sig att dem ska slå in som man får trubbel.
Ha det! Puss från Lisa, den cyniska jäveln.
