Tack
0kommentarer
Nu känns julen så påtagligt nära. Jag ligger här i sängen och tänker över allt som ska göras i skolan inför jullovet, våra lärare slänger ur sig ena arbetet efter de andra, men det gör inget. Siktet är inställt på jullovet och ingenting kan förstöra den känslan som infinner sig när man tänker på det. Det är som ett skimmer över hela den dagen, den dagen. 24:e december. Alla säger att jag är som ett barn, barnslig och lite omogen på grund av min förtjusning i julen. Men att älska något är väll inte omoget? Att vara passionerad eller lycklig ser jag som ett välkommet avbrott i vår nu trista vardag. Dagarna som ser lika ut, ena efter andra, och hjulet snurrar vidare utan färglada kulor som spelar en rasslande melodi. Inga färger som målas med hjälp av vinden. Ingen magi. Men julen... Den är magisk. Och kommer föralltid förbli så i mig.
Denna tid får mig att tänka på allt som jag borde vara tacksam för och får mig att inse att jag är den lyckligaste jäveln på jorden. Jag har underbara vänner. Underbara. Ödmjuka. Roliga. Stöttande. Kärleksfulla. Tokiga. Spralliga. Posetiva. Kritiska. Ärliga. Glada. Bäst. Behäver jag tillägga att jag älskar er alla? Ni nära och bara bekanta? Vi har alla ett finger med i varandras liv och ni gör mitt lyckligt.
Jag har en underbar familj. Den kanske inte är den mest normala eller öppet älskande. Men den är min. De stöttar och är kritiska vilket för mig är lika viktigt. De diskuterar med mig fast jag vet att de blir tokiga på mig närjag diskuterar saker till död-dagar bara för att jag måste ha rätt. De är stolta över mig och jag över dem. Jag älskar dem.
Jag får gå i skola och lära mig saker, daligen få nya utmaningar och chanser. Alltid finns någon där för en. Ett skyddsnät. Ger mig möjligheten att bestämma min egen framtid och får mig skapa möjligheter. Utvecklar männsikor som personer och får dem känna eget ansvar. Den viktigaste läxan av alla.
Mest av allt är jag tacksam för alla som känner sig träffade av allt detta, som blir lite varma och fluffiga på insidan. Till er som tycker att det är lite väl sockersött och miss.Univers.. Det är er jag troligtvis har samma åsikter som. :)
Peace out.
Denna tid får mig att tänka på allt som jag borde vara tacksam för och får mig att inse att jag är den lyckligaste jäveln på jorden. Jag har underbara vänner. Underbara. Ödmjuka. Roliga. Stöttande. Kärleksfulla. Tokiga. Spralliga. Posetiva. Kritiska. Ärliga. Glada. Bäst. Behäver jag tillägga att jag älskar er alla? Ni nära och bara bekanta? Vi har alla ett finger med i varandras liv och ni gör mitt lyckligt.
Jag har en underbar familj. Den kanske inte är den mest normala eller öppet älskande. Men den är min. De stöttar och är kritiska vilket för mig är lika viktigt. De diskuterar med mig fast jag vet att de blir tokiga på mig närjag diskuterar saker till död-dagar bara för att jag måste ha rätt. De är stolta över mig och jag över dem. Jag älskar dem.
Jag får gå i skola och lära mig saker, daligen få nya utmaningar och chanser. Alltid finns någon där för en. Ett skyddsnät. Ger mig möjligheten att bestämma min egen framtid och får mig skapa möjligheter. Utvecklar männsikor som personer och får dem känna eget ansvar. Den viktigaste läxan av alla.
Mest av allt är jag tacksam för alla som känner sig träffade av allt detta, som blir lite varma och fluffiga på insidan. Till er som tycker att det är lite väl sockersött och miss.Univers.. Det är er jag troligtvis har samma åsikter som. :)
Peace out.
Kommentera